I'm like a zombie. I just.. exist.

Går runt i ett ständigt vakuum. Maten går dåligt och jag saknar honom. Jag vet att det aldrig kan bli något. Det svider hur mycket båda vill. Jag tror han hade varit bra för mig. Men det är omöjligt. Några gånger hinner jag träffa honom igen. Vi har en vecka. Jag antar att det är bättre än inget.

Men jag borde inte träffa honom.
Det kommer göra så mycket mer ont.
Blir jobbigare ju mer jag lär känna honom.




♥ it hurts..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0