vandaliserad

Jag sitter och kollar på bilder som Gemma Booth har tagit. Undebar fotograf, underbara bilder. Jag älskar hur hon leker med ljuset på nästan alla bilder. Samtidigt lyssnar jag på Winnerbäck. Det är somrigt, lite sorgligt men ack så underbart. Jag äter inte så bra som jag borde. Visst jag åt ganska kraftig lunch. Men jag borde ätit middag. Det har jag inte gjort. Jag är inte hungrig. Men det gav ingen ångest att äta lunch. På restaurang till och med. Det är en strid i mitt huvud. Ibland känns det som min äs är borta, gone with wind ungefär. Men jag undrar, varför känner jag då såhär? Glad över tappad aptit? Vad är jag? Frisk? Friskare? Sjuk? Sjukare? Oförändrad?

Det rör sig mycket annat i huvudet på mig också. Förälskelse (kan man säga det om någon bara träffat några få gånger?) till en pojke som nu är långt ifrån mig. Förvirring över att bli "gammal". Ambivalens över att flytta 70 mil hemifrån om bara några veckor. Ångest över att sepereras från de finaste vännerna i världen.

I'm a mess.